Omsorgshänder

Gud äter också sådan här fågelmat som jag i vissa stunder Jag är övertygad om det Gud och chips, frön, riskakor, över skrivbord eller säng eller soffa Över allt! Någonstans är våra många och eviga smulor där mitt i trianglarna som skapar helheter Det lilla täta tuggandet av min mun när jag sträcker mig utanför och in och blir en kropp som finns i gruppen som vill vara här

Vad säger det här mig om arbetslivet? Att jag blir påmind om det sten för sten kopp för kopp   kropp för kropp tystnad för tystnad  lista för lista påse för påse   bekräftande blick för bekräftande blick Måste tro att vi vill och ska förändra det här Det värsta bränslet för vägen är kanske inget att tämja så som jag försökte

Vem missar sin hållplats? Den trötta. Vem skriver brev som inte får svar? Ett spöke. Vem kan inte vara ensam? Den med en bokstav som genomsyrar all andning. Vem är mätt? Den med en chipspåse mellan händerna och en apelsin på kudden. Genom parfym träder skuggkroppen fram. God natt, jag tänker på er.

Kinderna, tänderna, munnen, att det ens finns en hård kant, en hård kant att suga i sig av Att det går att ta av och på Att slita av det, hålla det mellan fingrarna, att trycka på det, att tänka ansiktet och ansiktet och ansiktet under ansiktet och ansiktet över ansiktet Rösten blir så annorlunda och sipprar genom skalet Det som ska börja och sluta någonstans Masken har inget med lögner att göra- Roller kanske- Kanter Allt material, eller kärlek, som görs om och om, lägg din hand här igen, ju längre tiden går desto viktigare, jag blir gammal hela tiden, darra eller darra inte, handen söker en plats som inte har någon mitt, söker och hittar, minnet av att min kind var liten och att folk inte bad om lov.

Örten som sicksackar fram ur muren i hamnen längs vattnet i hamnen med tanken på famnen Stenen släpper igenom Stenen håller mot Örten som sträcker blad och rötter mot vattnet Tårvatten, smutsvatten, smältvatten, tidsvatten I en cirkel

Hon sa mig: woman persists as a mythic category that both politicizes and spiritualizes her sense of her own experience. Ni hänger ihop, som blommorna i en krans bara för att ni växte längs samma väg och hade huvudena lyfta i luften. Gemensam hand som inte finns när den inte rör mig. Famnen är ett hål, osv. Hon sa mig: förändringen finns. Du kommer inte känna igen den. God natt. Stå ut. Orden slickar i sig varandra och kryper baklänges hem. Hej då.

Vi äter halva bilder i tron på att de hela inte ryms i kroppen Älskling, hur samlar du rörelsen och modet hos dem som erbjuder den? Det finns inga odelbara enheter, något har sipprat in och regnat på Jag trodde att du satt framför mig, bara lite senare såg jag att du var brevid Att det är därför jag inte kan se Hon var död, men det kom mjök från hennes bröst

Gå in i en lek och gå aldrig ur den Det finns en botten i dina tusen uppdrag men du känner den inte med fötterna Ett barn pressas in i ett rum och kämpar Det finns en botten men de säger att det inte gör det Inte under fötterna- i taket Kanske med huvudet, pannan dock Känner du en botten Märket där någon lyfte upp dig plötsligt i natten utan att berätta om det

Vad hon sa om sin hands historier samtidigt som hon började röra den: