Omsorgshänder

Jag tänkte på en enstaka mamma men det var ett helt lands nej världs mödrar Samhälle trappor rena golv och delade sängar Ögat är tomt igen, leta någon annanstans Vi når fler klot som gnistrar och vibrerar och avger sin rytmiska energi Ojämn och hel Vänners händer gråter eller irriterar bort sig Hur ska du säga JAG när du är mitt i rösterna som håller din kropp rest? Släpp in/taget för helvete Känner mig fram i snön när den kommer nu Släpp och försvinn På flera sätt är du redan borta, borta, borta Aj Vi står upp och trasslar in oss i varandra Vi var aldrig utan samhörighet Vi är alla och vi är på en gång och sparkarna riktas dit Till det allmänna Du är allmän Jag är allmän Vi var, vi kommer Torgen har historia Revolution när vi frigör och frigörs och ger oss rakt mot-------

massan kroppen det stora skyddet/mamman kan inte ligga med någon som /liknar min mamma /älskar dig och / så börjar du ge mig mat /jag blev rädd

Det här var mitt schematiska sätt Det föll Det här var min metod Den gick itu Den var inte tom Något föll ut Like death so do dreams always come unexpectedly sa hon Jag har gett mig in i en reparation Den är så sjukt komplicerad Jag vet inte om jag någonsin kan greppa Vad som är specialdelar och Vad som är helt vanliga redskap Och jag vill inte ha någon jävla hjälp (Kom till mig) Lilla hund, ditt kloka huvud och din röda blomma, kom med mig, jag tror att något väntar på oss, det är vidare än en dikt och varmare än solen (Solen, H messar mig om meteoriterna) (H skriver mitt namn när jag går över bron, H ser som på håll över långa avstånd) (Du vänder dig undan, jag på samma bro, ser mig inte, du-------, du-----, där gick du----- Mitt skrik är inget värt och jag hatar att du är det. Att du trodde du inte var det.) Pappa med kaffekoppen. Politiken och sorgen. Ilskan och sluten. En deppig sång om att binda en krans och ge den till si...

Fuck you Med handen i ansiktet Nej Du och din mask  Dina masker Min betalning Hjärtat kan inte gömma sig bakom en kudde eller en jacka Hjärtat kan inte gömma sig men tiden går - Gå inte Jag visste inte att jag skulle säga det om och om igen Till helt fel person Att ni skulle vara flera

Vart ska spottet hamna När det inte finns Ansikten stora nog att spotta i genom hela munnen vrede och tomglas

vänstra De flesta vantar sitter fel Jag tar på dig dina om och om och om igen Dyra vantar, billiga vantar Alla fel på små händer Snart är det din tumme som är problemet Att du inte lärt dig släppa taget Att du böjer in handen och bär den som en envis idiotklo Inte alla dagar är det ok med klor Inte alla dagar alls högra Handen lär sig känna igen sig själv Till sist också i totalt mörker Ljuset går in en bit i huden Då var det natt Jag tar dig i min mun och släpper dig inte Min lilla kämpe, sa du och jag slog dig (inte) Jag / Inte bönehand sammanblandad Det går inte att säga att ett hem inte är sjukt- Varför trodde jag att det skulle gå att friskförklara ett tillstånd?-  Sanera väggarna- Skrapa lössen ur själen- Måla gud på huden- Jag och mina små stenar Drömde: hittade stenar i marken. Av plast och som leksaker. Men de var vackra. Men tunna  och lätta, utan vikt. Det var billigt och de...

Ditt skrik håller om mig som ditt rop samlar in mig som din kind lyser ut mig Ja, du---------- Fåglar som kan se ett ljud Delfiner som hanterar vapen Ord som är värda något helt jävla övermänskligt när de lämnar den munnen Din hand med en pressad blomma och min glödande blick Barnet kommer och kommer och knackar på Vargen gnyr innan den kan yla oavbrutet Spöken en vinter till Månen som en drog En runda på stan och en bön Men det är på torget också. Som det händer. Vad som är gemenskap har hundra ansikten. Ännu mer namn. Ibland alla gömda under sjalar och glasögon Men------ Det gör all skillnad att vi finns Ett hår som jag kunde hålla fast i på håll Ett hår som var ett vattenfall bredvid fontänen Så himla obekväma och vänliga är många Det är smärta men det är smärta som av en tatuering eller en spruta, sa K till mig på telefonen, det är som något som tillförs, införs, avgörs, eller vad betyder det när han sa så?

Lässtund vid 14.45 i en faktabok om månen, rymden, USA och Sovjet var fiender och beslöt sig att kriga i rymden istället för på jorden. JA det stod så. USA ville ha en människa i rymden innan 1970. Det enda som kan hålla vissa barn stilla. Är berättelser om andras vandringar. Du får vara en sol. Som lyser intill andra klot. Som glöder. Jag censurerar delen om den deprimerade månastronauten. Hjärtat klarar inte att läsa det högt. Han som inte fick vara med på frimärket. Som var SJUK i flera år på grund av det. Censurerar sorgen så som alla vuxna försökte censurera sorgen från mig och som de drack sorgen intill oss. Drick drack druckit. Jag är så törstig. De så kallade frusna behoven. Jag orkar inte. Men det är så här. Din hand är ett barns, min hand är din, barnets hand stöttar min axel. Testosteron i början av något. Jag ville också kasta min kropp över hela rummet. Jag vill kasta min kropp över er, med er, under er. Vi behöver varandra. Vi behöver varandra. ...

Ett bo, ett näste, en plats (Filten, skärmen, huden) Var det inte alltid så här? Din lever skriker så fort du går till jobbet Cykeln mynten svärden Jag ska tvätta mig själv med dem  Jag ville att din hand skulle berätta mig Linjen är så tjock Kartor hjälper inte

Reglerar mängden socker mitt barn får när vi åker tåg, jag lägger bitarna i hennes knä Mängden kärlek, flödar över Tre svärd i hjärtat Jag kan inte sluta inte stänga ute skiten

Det gjordes uppdelningar som inte kan upphävas i efterhand  Hjärtat går normalt sönder av det   Krafter som dem kan inte leva och sedan inte lämna spår Kan jag skära sönder luften där en tanke färdas för att riva det som dödar redan innan vi dör...?

Fyll din mun, fyll min mun, ta fatt på linjerna över HELA KROPPEN, gräns, Vad har vi skrivit på oss?, gräns, vad blir berättelserna om man lägger ihop dem?, gräns, alla de osårade armarna som räcker sina verktyg vidare, gräns, språk, och tecken, och hjärtan, nerver?, gräns, ärren börjar bli tio år gamla, gräns, hur blir en arm så åtråvärd, gräns, hur blir en arm allt jag vill ha, gräns, när får jag rida på den, på en gräns som jag glömmer är en gräns Kan inte leva av en dröm, äta den, trycka in den, sorg, gräns, död hud, firar din livsandande ande, måste intill mig, gräns, kan inte prata om det öppna såret, vänder mig till det slutna, gräns kommentarer på huden, vidriga, är det här ditt budskap verkligen, gräns, är det det här du vill säga, det du vill ha läkt, det som är logik, gräns, i ett samtalsrum med gränser, gräns, vi ska berätta mer för varandra, vi vet inte om vi kommer fram?, bara upprepning är sanning, bara upprepning är sanning, b...

Ibland kom hon och tog min hand Och jag fick en kopia av hennes tand Det är inte bara för att det rimmar som det är sant Det är allt * Vi sjöng för katterna Reparativ riktning, reparativ upprepning, reparativ riktning, vara tillräckligt frisk för att kunna ge den sjuka en hand, flera händer, vara tillräckligt frisk för ---- Det finns en tråd som håller ihop alla bokstäver Jag tappade den Inget kom ur mig och inget kom in Skrika rytmiskt och skrika mer Vi lämnade för många spår Vad gjorde de med dig? Varför kan du inte bara slappna av, vara som folk? Massa, massa, massa, folk Som ska förändras eller förändra Ett tag var det så mycket och nu är det ingenting Jag med tanden runt halsen Nu är det tusen nyanser av allting

Tvätta händerna ensam. Jag stannar hemma nu. Jag kan inte. Psykradikalismen som ett moln jag befinner mig i kanten av. Var är min skam när jag säger att den är allt jag har? Jag sa det. Och så- Sa jag till mig själv: jag har ingen mamma. Det finns väl alltid en mamma i orden. Sa du. Ett däggdjur. Hennes mjölk. Men han vägrade gå med på att människor är djur. Och vilka argument skulle jag förklara med. Språket igen, eller...Något annat...Likheten! Han sa: sköldpaddan blir gammal för att den tycker så mycket om att leva. Jag stod på tröskeln, hälften vakt och hälften mamma. Hälften privat och hälften avlönad. Vi gjorde armband ur Monster high-presenten. Varulvsband. Två metalllila trådar, tre vita, tre svarta. E. förklarar om flickan som åt så många tomater att hon blev vampyr. Flickan som kunde laga robotar genom att boxa till dem. Och hon som inte kan något men som är en varulv. E. läser sitt eget kort, och alla förundras. De andra föste undan maten och visade va...

Nostalgiska fot, ögonen tåras så som de vet att göra, skrivmaskinen som jag lånar, kroppen som jag lånar och är försenad med, kanske ett helt års försening. Böter som kommer att kosta. Men vad kostar inte? Du och jag har inget pris. Mina timmar med er har inget pris. Lön är inte samma sak som pris. Jag får inte fatt i dig. Barnet kladdar ner mina kläder och mig. Värdet. En gubbe skrev: I den materiella aktionen är kroppen som ett krossat ägg som blottar sin gula. Pappa lagar taket på bilens insida och pappa lagar mig. Läkaren är den vars namn inte finns på pappret. Läkaren är den med stenar i fickorna. Läkaren kan bara ge en kopp kaffe och lite blandat ur kylskåpet. Låt äggen tillhöra den som lägger dem. Jag vill  inte berätta mer om kontrollpedagogik

Vad händer när medberoendet minskar? Jag vaknade och M satt och skrev i stegen i rummet intill. Tillfrisknande. Språk. Vägarna dit. Upprepningarna hit. Vilken del av skulden är det här- den falska- den sanna- den föränderliga?                           Jag var så glad, jag kände mig så förkrossad.                           Jag var så förkrossad, jag kände mig så glad. Jag var så mätt, och så hungrig. Vi har levt på lånad tid. Det finns bokstavligen inte tid att inte läka och var finns det då tid att läka? Vad händer när medberoendet minskar? Jag sörjer. Jag klandrar. Jag förstör. Jag bygger. Jag går ut. Jag håller ett ansikte mellan händerna. Jag går ut och arbetar. Jag stannar inne. Jag förlorar mig själv. Tar språket och gör det till andras. Jag hittar ett annat Jag. I en massa av kemi och kontakter och huvuden. Ingen beh...

I did know, though I could not yet admit it, that not only were the dolphins unconvincing but the sea itself was impossible H.D.

Hon sade sig veta, hon visste, hon hade en melodi till mig, våra gemensamma ord hade sin melodi och jag tydde mig till den, hon berättade, om kattungar, cigaretter och mitt lysande klot, detta jag skulle få som betalning, för det som inte har ett pris Hon sa hur du kommer att kontakta mig; genom rosor och extrapriser när du är död, sa hon medan ljusen brann och det var jag som pekade på hennes stjärnor och samlade dem och ville lite ha dem Var börjar och slutar det, mellan, inte en avgrund, en famn men utan direkt kontakt, luften, hamnen, ett minne av hur föräldrar brygger vin och öl hemma för att det är billigt hur det stinker om det ett minne av att sorg fungerar som flätor, kommer i delar, blandas samman, är svårt att manövrera i ensam Också för oss utan något tillräckligt långt hår att fläta Också alla våra fingrar som smakar och petar och får i sig näring fram tills det att vi inte finns mer

Vi var i skogen   15 augusti   Betten på benen visar det några dagar efter och bilderna i huvudet av platsen Och delen av vår vandring   Etapp Tipp tapp    Du är en alldeles särskild människa Månstråle och melon   En gång i brevet   Det är du som borde skriva dikten tänker jag ofta   Dikterna   Gör du det?   I?    Har jag inte frågat dig än   Musiken och både chaufför och passagerare måste ha nagellack för att det ska vara just denna resa Och orden som inte är bilder men förnimmelser Barnen lekte pirater en bit bort  Tittade rakt på oss ibland   Hade lagt ner sina vapen då   Föredrar du ett svärd eller ett mynt? Är också en fråga   Det kräver uppfinningsrikedom detta liv Vårt liv   Vårt enda liv   Vårt enastående liv Våra verktyg! Läser medan jag skriver: it´s as if the day  has a memory of her and  not the other way around

Minns: översätt inte hennes hand till ett språk. (Varför?) Minns: den här väggen tog man bort det sprayade från ganska snart efter att de målats dit. (Det var en hemkomst i orden) Minns: steg ett, steg ett, vi erkände att vi var- (Hagakyrkans källarlokal, tisdag, onsdag och torsdag) Minns: glädjen, bubblet, ögonblickarna. (Förälskelsen) Minns: det är NU. (nu) Minns: omsorgscykeln, arbetssängen, bilens kantiga bana över vägarna, kvinnokropp, klocka, digitala siffror, pappas tjej. slutet av dagen. (Omsorgen, ja omsorgen. Du ger precis vad du kan, om övrigt tiger du. Då kommer skuggan in och när jag ser den kan jag inte tala ändå. Eller, bara tala om det du inte hör. Lyssnandets språk. Vem vet något om det. Alla vet något om det.) Minns: den som själv inte har kamera är allra mest begärlig att få fota. (Jag vill ha det och jag ska bara lägga ner det) Minns: sömnen som det omöjliga. Ryggen stängd. Inte av arbete. Av känslor. Bli min egen doktor. (Mätta mig mer, men aldr...

I drömmen hade hemmet väggar bakom väggarna, dörrar över allt, kanaler och feltramp, bara jag och de udda existenserna är vakna, PÅ SMUTSIGA PLATSER, PÅ RENA PLATSER. - Vad sa han att han hette, han som dök upp och skämdes för sitt namn, bekände det för mig och jag låtsades att jag inte var rädd för honom, jag var rädd, sedan ute på gården tappade jag den lilla kakan O hade bakat, varför bar jag ens runt på den, jag var hungrig som alltid, jag trodde att jag inte hade någon annan(s) omsorg, sedan- jag gjorde vad jag kunde för att återskapa den, hallonen låg på marken och chokladen var kletig. Näringen, portarna, krypandet. Sällskapet.

Ge mig tid, ta min tid, ge mig din, ge mig i tid och otid, ta mig, någonting som redan är överskridet, klipp inte av dig håret, vad växer efter midnatt, och i nästa morgons kropp, signal med våld på så många håll, du kom hit, och jag var här

http://caringlabor.wordpress.com/

Där kom den sol som skulle läka oss och utplånade allt en liten stund Och du satt kvar Som om det fanns ett svar

Gud äter också sådan här fågelmat som jag i vissa stunder Jag är övertygad om det Gud och chips, frön, riskakor, över skrivbord eller säng eller soffa Över allt! Någonstans är våra många och eviga smulor där mitt i trianglarna som skapar helheter Det lilla täta tuggandet av min mun när jag sträcker mig utanför och in och blir en kropp som finns i gruppen som vill vara här

Vad säger det här mig om arbetslivet? Att jag blir påmind om det sten för sten kopp för kopp   kropp för kropp tystnad för tystnad  lista för lista påse för påse   bekräftande blick för bekräftande blick Måste tro att vi vill och ska förändra det här Det värsta bränslet för vägen är kanske inget att tämja så som jag försökte

Vem missar sin hållplats? Den trötta. Vem skriver brev som inte får svar? Ett spöke. Vem kan inte vara ensam? Den med en bokstav som genomsyrar all andning. Vem är mätt? Den med en chipspåse mellan händerna och en apelsin på kudden. Genom parfym träder skuggkroppen fram. God natt, jag tänker på er.

Kinderna, tänderna, munnen, att det ens finns en hård kant, en hård kant att suga i sig av Att det går att ta av och på Att slita av det, hålla det mellan fingrarna, att trycka på det, att tänka ansiktet och ansiktet och ansiktet under ansiktet och ansiktet över ansiktet Rösten blir så annorlunda och sipprar genom skalet Det som ska börja och sluta någonstans Masken har inget med lögner att göra- Roller kanske- Kanter Allt material, eller kärlek, som görs om och om, lägg din hand här igen, ju längre tiden går desto viktigare, jag blir gammal hela tiden, darra eller darra inte, handen söker en plats som inte har någon mitt, söker och hittar, minnet av att min kind var liten och att folk inte bad om lov.

Örten som sicksackar fram ur muren i hamnen längs vattnet i hamnen med tanken på famnen Stenen släpper igenom Stenen håller mot Örten som sträcker blad och rötter mot vattnet Tårvatten, smutsvatten, smältvatten, tidsvatten I en cirkel

Hon sa mig: woman persists as a mythic category that both politicizes and spiritualizes her sense of her own experience. Ni hänger ihop, som blommorna i en krans bara för att ni växte längs samma väg och hade huvudena lyfta i luften. Gemensam hand som inte finns när den inte rör mig. Famnen är ett hål, osv. Hon sa mig: förändringen finns. Du kommer inte känna igen den. God natt. Stå ut. Orden slickar i sig varandra och kryper baklänges hem. Hej då.

Vi äter halva bilder i tron på att de hela inte ryms i kroppen Älskling, hur samlar du rörelsen och modet hos dem som erbjuder den? Det finns inga odelbara enheter, något har sipprat in och regnat på Jag trodde att du satt framför mig, bara lite senare såg jag att du var brevid Att det är därför jag inte kan se Hon var död, men det kom mjök från hennes bröst

Gå in i en lek och gå aldrig ur den Det finns en botten i dina tusen uppdrag men du känner den inte med fötterna Ett barn pressas in i ett rum och kämpar Det finns en botten men de säger att det inte gör det Inte under fötterna- i taket Kanske med huvudet, pannan dock Känner du en botten Märket där någon lyfte upp dig plötsligt i natten utan att berätta om det

Vad hon sa om sin hands historier samtidigt som hon började röra den: