Omsorgshänder

Vad händer när medberoendet minskar? Jag vaknade och M satt och skrev i stegen i rummet intill. Tillfrisknande. Språk. Vägarna dit. Upprepningarna hit. Vilken del av skulden är det här- den falska- den sanna- den föränderliga?                           Jag var så glad, jag kände mig så förkrossad.                           Jag var så förkrossad, jag kände mig så glad. Jag var så mätt, och så hungrig. Vi har levt på lånad tid. Det finns bokstavligen inte tid att inte läka och var finns det då tid att läka? Vad händer när medberoendet minskar? Jag sörjer. Jag klandrar. Jag förstör. Jag bygger. Jag går ut. Jag håller ett ansikte mellan händerna. Jag går ut och arbetar. Jag stannar inne. Jag förlorar mig själv. Tar språket och gör det till andras. Jag hittar ett annat Jag. I en massa av kemi och kontakter och huvuden. Ingen beh...

I did know, though I could not yet admit it, that not only were the dolphins unconvincing but the sea itself was impossible H.D.

Hon sade sig veta, hon visste, hon hade en melodi till mig, våra gemensamma ord hade sin melodi och jag tydde mig till den, hon berättade, om kattungar, cigaretter och mitt lysande klot, detta jag skulle få som betalning, för det som inte har ett pris Hon sa hur du kommer att kontakta mig; genom rosor och extrapriser när du är död, sa hon medan ljusen brann och det var jag som pekade på hennes stjärnor och samlade dem och ville lite ha dem Var börjar och slutar det, mellan, inte en avgrund, en famn men utan direkt kontakt, luften, hamnen, ett minne av hur föräldrar brygger vin och öl hemma för att det är billigt hur det stinker om det ett minne av att sorg fungerar som flätor, kommer i delar, blandas samman, är svårt att manövrera i ensam Också för oss utan något tillräckligt långt hår att fläta Också alla våra fingrar som smakar och petar och får i sig näring fram tills det att vi inte finns mer