Omsorgshänder

Han hade en rund gul kudde som föreställde en skrattande gråtande emoji Han brukade ha den i sitt fönster så att den syntes ut mot gatan och hållplatsen  Det låg på ett ställe jag passerade ofta, jag noterade kuddens rörelse genom olika dygn Jag frågade vad den skrattade och grät åt och han sa: mitt liv Vi skrattade Jag kände mig ansvarig ibland Han sa att han skulle göra saker med mig i sömnen som jag inte ville göra Jag skrattade för jag hade redan försökt med andra strategier mot hans upprepade ekon av döda frågor Det var inte roligt och jag skämdes för vad han fortsättande pressade mot mig och vad jag tog emot Hur den dialogen och de repetitionerna var en länk mellan oss Jag visste att han inte skulle komma åt mig i längden  Eller visste jag det Jag visade mest det som alltid slinker ut Han såg kanske mer Vi tyckte om att släcka alla lampor utom tv:n Han blundade alltid mer än mig, arbetade alltid mer Att vara borta från er i tretton år och sen g...

Hon dog i skogen Någon hittade hennes hundar utomhus utan henne Jag minns på L:s fest att hon och C skojade och sa att de skulle hem till Hisingen över älven med sin lilla båt, jag bad dem att ta mig med, ville sitta mellan två vackra butchar i en eka om natten över en förbjuden farled Jag ville inte att också du Jag minns vad vi sa om fotboll, arbete, jag minns öl och dans Jag ville inte att också du Jag minns kanterna i hennes ansikte och jag minns våra kretsar Jag ville inte att också du Kroppar Berättar nåt när de sörjer Även när orden också har dött och är av tvång övergivna Jag ville inte att också du

Vi tog en buss, vi gick in på bibliotekets toalett för att ta på varann Ljuset var starkt Vi pressade varandra mot de gula väggarna Jag minns inte, jag spelar upp sekvenser Jag minns inte, jag berättar för mig och dig Jag minns inte, det händer fortfarande Vi är mitt i * Vi satt på golvet, med huvudena i varandras huvuden Blundade och berättade Berättade och blundade Något dök upp och jag höll om det Något dök upp och du höll om det Grät och rev av mer papper från toarullen Kunde inte sluta Ögonen var mycket stilla * Såsom ett rum ekar en röst så ekar de kroppar som finns i rummet den rösten Sammanblandning Dricka gemensam saft * I spegeln hade vi två blickar och en röst Vi hade hittat ett sätt att stå på, jag lite bakom, omslutande, enat Mellan olika platser, vi tog med oss en kroppsform och fann den igen och igen Innanför, under, mellan, genom, över, i Sen skrattet som inte heller kunde sluta Hela tiden vid språkets gräns * Mi...

Övningar Övningar i avstånd Övningar: ord, kläder, gester, pauser, ansiktsuttryck, ord att använda när en sak ska skäras ut från en annan Jag hade övat på N. som en främmande plats Ett annat land, var den mest använda metaforen, när jag tänkte på N. Inte bara för mig, det fanns en allmän bild Av avstånd Den spreds, den upprepades och jag såg den i min ena vårdnadshavares blick Jag såg den i tidningen, jag hörde den i skolböcker Det var så mycket jag inte såg av platsen Övningar i distans, premierades Ansågs objektivt nyttiga Och i M:s fall räddade de henne kanske samtidigt som de gjorde henne övergiven Tänk inte på det du inte kan få Dröm inte om det du inte kan nå Inte ens om du delvis kommer ur det Särskilt inte då? När jag hör I:s röst i telefonen Är hon alltid på samma plats Samma adress, Olof Palmes gata 92, vid samma låga bord i hallen där telefonen är placerad Jag förväxlar henne med platsen Jag förväxlar platsen med henne Jag behöver dem genom d...

Från under isen i chatten ropar du Från under jorden i drömmen ropar du Från det andra rummet ropar du Jag svarar med mina händer, jag tecknar till dig fastän du inte kan se dem röra sig Jag öppnar min mun så att du ska komma in i mig Jag går ner i havet i solnedgången den 5 januari och du är inte där Men jag blir varm av kylan Du vänder på kortet med svärden och översätter bilden: "Faran dör och återföds. Allt blir bra." Vi är borta och jag vill inte sluta skriva av din röst "Jag lämnar dig inte riktigt än"