Omsorgshänder

Vi var i skogen   15 augusti   Betten på benen visar det några dagar efter och bilderna i huvudet av platsen Och delen av vår vandring   Etapp Tipp tapp    Du är en alldeles särskild människa Månstråle och melon   En gång i brevet   Det är du som borde skriva dikten tänker jag ofta   Dikterna   Gör du det?   I?    Har jag inte frågat dig än   Musiken och både chaufför och passagerare måste ha nagellack för att det ska vara just denna resa Och orden som inte är bilder men förnimmelser Barnen lekte pirater en bit bort  Tittade rakt på oss ibland   Hade lagt ner sina vapen då   Föredrar du ett svärd eller ett mynt? Är också en fråga   Det kräver uppfinningsrikedom detta liv Vårt liv   Vårt enda liv   Vårt enastående liv Våra verktyg! Läser medan jag skriver: it´s as if the day  has a memory of her and  not the other way around

Minns: översätt inte hennes hand till ett språk. (Varför?) Minns: den här väggen tog man bort det sprayade från ganska snart efter att de målats dit. (Det var en hemkomst i orden) Minns: steg ett, steg ett, vi erkände att vi var- (Hagakyrkans källarlokal, tisdag, onsdag och torsdag) Minns: glädjen, bubblet, ögonblickarna. (Förälskelsen) Minns: det är NU. (nu) Minns: omsorgscykeln, arbetssängen, bilens kantiga bana över vägarna, kvinnokropp, klocka, digitala siffror, pappas tjej. slutet av dagen. (Omsorgen, ja omsorgen. Du ger precis vad du kan, om övrigt tiger du. Då kommer skuggan in och när jag ser den kan jag inte tala ändå. Eller, bara tala om det du inte hör. Lyssnandets språk. Vem vet något om det. Alla vet något om det.) Minns: den som själv inte har kamera är allra mest begärlig att få fota. (Jag vill ha det och jag ska bara lägga ner det) Minns: sömnen som det omöjliga. Ryggen stängd. Inte av arbete. Av känslor. Bli min egen doktor. (Mätta mig mer, men aldr...

I drömmen hade hemmet väggar bakom väggarna, dörrar över allt, kanaler och feltramp, bara jag och de udda existenserna är vakna, PÅ SMUTSIGA PLATSER, PÅ RENA PLATSER. - Vad sa han att han hette, han som dök upp och skämdes för sitt namn, bekände det för mig och jag låtsades att jag inte var rädd för honom, jag var rädd, sedan ute på gården tappade jag den lilla kakan O hade bakat, varför bar jag ens runt på den, jag var hungrig som alltid, jag trodde att jag inte hade någon annan(s) omsorg, sedan- jag gjorde vad jag kunde för att återskapa den, hallonen låg på marken och chokladen var kletig. Näringen, portarna, krypandet. Sällskapet.

Ge mig tid, ta min tid, ge mig din, ge mig i tid och otid, ta mig, någonting som redan är överskridet, klipp inte av dig håret, vad växer efter midnatt, och i nästa morgons kropp, signal med våld på så många håll, du kom hit, och jag var här

http://caringlabor.wordpress.com/