Omsorgshänder

Den hemliga pulsen Som du la i en behållare Och sov med under kudden Den hemliga pulsen du petade in i min kropp genom huden Är helt öppen nu Rösten som ropar på dig Säger att du måste finnas Binder ihop dig Vi måste prata om vilken mat vi har slut på Vi måste dela det vi inte tror att vi har Vi måste prata om vad vi ska göra med våra nazigrannar Vi måste sitta nära varann och skriva på varann Vi måste gå till huset där rytmen bär oss hela natten

Vi tvättar tvätten och delar ut smeknamn Vi ger frågor som krokar att hålla sig fast i så de andra kan klättra upp via dem för att se ut över vad de menar är deras rike Vi har händer som de trampar på så att deras fötter kan låtsas att det överallt ligger rosenblad Frågorna de skickar tillbaka till oss tar oss ingenstans Frågorna de skickar tillbaka till oss har de ärvt av en myndighet eller tystnadskultur Samtidigt menar de att att kommunikation inte är politik Det formella ska fungera som ett skydd mot död och förluster Tills förlusten kommer nära, då ska den vara personlig och utvecklande och sorgen ska kunna förvandlas till något som är av sten, damm och blommor och inte av papper, poliser och skulder

Brösten som inte verkade kunna åldras är lika farfars nu Jag solar dem som han gjorde Han gick med bar överkropp på jobbet och hemma Han jobbade utomhus och han sov inomhus Vi åt frukten han sparade på balkongen Vi övade att skriva i de små byggblocken han fick från gatukontoret Vi sov vid tv:n i bäddsofforna Han lånade mig sin spade och sin skräck och sin sol och sin sång Vi fanns

Ett versmått som heter:  38 sanna rader avslutas med en rad ur en saga Min mamma födde mig ur en ölburk Min mamma födde mig ur en tavla över timmerflottning Min mamma födde mig ur ett band hon knöt om sitt hår Min mamma födde mig ur en bok om häxor hon gav mig i present Min mamma födde mig ur ett yrkesdiplom Min mamma födde mig ur en styvmorsviol Min mamma födde mig ur sitt medborgarskap Min mamma födde mig ur sitt avhopp från sin första familj Min mamma födde mig ur ett strykjärn Min mamma födde mig ur en ask sobril, venlafaxin, levaxin Min mamma födde mig ur sin fjärrkontroll Min mamma födde mig ur boken om Tistou Min mamma födde mig ur sin nerkissade säng Min mamma födde mig ur sin ärrade mage Min mamma födde mig ur sin sjukpension Min mamma födde mig ur en hög av Icakuriren Min mamma födde mig ur vantarna hon stickade Min mamma födde mig ur sin symaskin Min mamma födde mig ur armbanden hon knöt till mig Min mamma födde mig ur h...

Gråt inte i min keps Jag ska samla månsken där Kepsen är ett hål och ett hem och våra huvuden och händer söker sig till hålen och hemmen och utsmyckningarna Du vet den perfekta kepsen Som skyddar oss och som gör oss tydliga eller enade och ibland allt --------------------- Jag hittade en keps på marken när vi pratade i telefon och jag tog hem den och tvättade den och du bad om bilder på den som om den var min tutte Jag lät dig ärva min svarta keps med ett A på och sa Tänk på nåt du gillar som börjar på A och du sa Aras ------------------ Kepsarna som en lesbisk queer gruppförälskelse som sträcker sig över år och dunkar fram i återkommande vågor Du går runt i en keps med min parfym sprayad inuti som ett ömt skarpt brev jag inte kan få tillbaka ---------------- Kepsen fångar vinden och vinden fångar kepsen Månsken, solsken, hår Hjärnan och händerna kan inte förstå tomrum Fyller allt med något

A Vi satt under taket På bänken I regnet Med örhängen vi hade plockat från körsbärsträdet och hängt bakom öronen Hon visade hur tunneln vi tittade mot var en bokstav Hon sa bokstavens namn Hon skrev den med fingret på bordet i det repiga trät Det fortsatte regna Tunneln, hålet, regnet, bokstaven vi fyllde med betald respektive obetald tid B Det är såhär man tar avsked, minut för minut bland olika gårdar bland olika hyreshus, körsbärsträd och papperskorgar Sen lyfter man upp repet och ropar Hallå nu ska vi gå C Jag tog pennan och flaggorna och sa Hur många bokstäver är det i VÄLKOMMEN Hon sa Skriv HEJ DÅ Och häng det på vår dörr D Är det ett hus eller torg eller en kropp som ska bilda en plats för våra hejdå, våra aldrig mer, våras systematiska separationer, vår utveckling under hinder? Så fort nån rör vid dem insisterar jag på att de måste bli nåt monument eller transformeras till ett outplånligt material som inte kan köras bort, förblöda, rade...

Jag svarar Hon kommer snart Jag svarar Hon är på väg Jag svarar Det är inte länge kvar Jag svarar Ska du gunga upp till månen Jag svarar Jag är här med dig Jag svarar Dina vänner är här med dig Jag svarar Ska vi titta på den nya boken Jag svarar Kom Jag svarar Jag finns här Jag svarar Hon måste jobba Jag svarar Berätta för henne att du längtar efter henne Jag svarar Det är nog roligare för dig att vara här än på hennes jobb Jag svarar Vi måste gå ut nu Jag svarar Tvätta händerna Jag svarar Sätt på dig skorna Jag svarar Vänta lite Jag svarar Vi måste äta nu Jag svarar Vi ska vila nu Jag svarar Du väcker dina kompisar Jag svarar Sluta gråta Jag svarar Vi måste vara tysta nu Jag svarar Vänta Jag svarar Jag behöver gå på rast nu Jag svarar Ska vi se om växterna har växt Jag svarar Kan du hjälpa mig bära frukten Jag svarar Jag har inget läppstift med mig idag Jag svarar Har du fått det här halsbandet av mormor och morfar Jag svarar Är det du som är astronauten på ...

Jag speglar mig kanske överdrivet mycket i dig  - tex hur du strävar efter att ha koll på alla och hur du inte har råd att ignorera när någon ropar ditt namn, inte ens om det rör sig om tillsägelse eller bestraffning, det gör dig också så involverad och vetande, och utmattad antagligen- samtidigt som det väl var det jag hela tiden fått lära mig som levande? Att spegla mig i andra levande För min och deras överlevnad Särskilt när vi tillhör grupperna kvinnor och barn Funktionerna kvinnor och barn Funktionärerna i ett livslångt lopp Att laga diverse saker med hela kroppen Att ta alla hål för givet och att gå dit med handen och lägga på nånting vi har till hands och ibland skapa musik genom hålen Sånger som väcker den stelnade och instituionaliserade och söver den oroliga eller hyperaktiva Sånger som kräver och ger allt Hon har börjat berätta om dagarna vad olika saker heter på hennes första språk Gunga, svart och några fler ord Jag upprepar efter henne Vad var ...

Det börjar alltid med händer Som avbryter eller som minns andra händer Händer som stoppar något i munnen På en privat eller offentlig plats eller i en dröm Händer som slår Knutna händer Händerna som tjänar Händerna hos fyraåringen som pussar mitt ansikte och lägger händerna på mitt huvud när jag går hem för dagen och säger till mig take care, ok?, Take care, och en puss till, en till Hela serier av avsked och vägran Och de upptagna eller tomma händerna hos de som vägrar yttre avsked Jag drömde att jag sa till mina kollegor Jag måste ta en kort rast Och att jag gick ur byggnaden och ut i stan där ett event pågick Ett datoranimerat monster höll på att förstöra stan och jag ville se det med egna ögon Jag gick ut från jobbet och jag kom tillbaka för sent Jag tappade bort mig Stod på gatan och mindes att monstret hade gjort exakt det här förut Och att det blivit succe så nu var monstret tillbaka i tjänst Det finns alltid en anledning att lämna arbetsplatsen och ge sig...

De döda får i några fall sina blommor De sjuka får i några fall sina blommor De önskar eller nån närstående gissar Sedan skickas detta om det finns pengar Konvalescens kallade vi för Liljekonvalj-essens så snart vi sågs igen Gåvan av att göra våra egna ord sover aldrig älskling Hon säger att hon alltid tänker på mig exakt samtidigt då jag hör av mig Om det är sant är vår tajming total Våra kläder vårt hår våra detaljer Är inte uttryck för hur unika vi är De är en anpassning av de oheliga heliga förhandlingarna Tillgänglighet Bekvämlighet Respektabilitet Flock Och jamen ja, för just dig och just mig just här En särskild blomma

Vi gjorde bäbisar av snö De somnade i famnen Sedan krossades dem innan något började smälta Vi gjorde godis och änglar av snö Vi drev igen våra egna spår Vi stötte upp leran under isen Vi rörde oss i banor Någon fastnade i en snödriva och ville inte gå Jag såg dig bära honom och sa Gör det inte (För din ryggs skull & För allas våra kroppar, Ja. Konstigt nog, jag menar, om du skadar dig ger detta dig inte rätt till ersättning, vi behöver en enad linje, men då innebär den att inte lyfta upp någon annat än i nödfall) Jag försökte bära honom med min röst Det räckte inte Din rygg kommer som berg Dina fickor är öppna Jag gick baklänges för att hjälpa till Jag vände huvudet som en uggla Allt var glömt när vi kom in Vi kastade in kläder i torkskåpet Vi åt och sov