Inlägg

Visar inlägg från mars, 2015

Göra Bada Släppa In!

Bild
Göra flera små hål och stora hål. Släppa in ljuset och mörkret och inte lita på de som menar att dessa kan delas upp i två olika delar. Bada i alltihopa.

Upp-delad, samman-fogad (tuggad, svald, ut-spottad, smält, o-smält!)

Bild
Egentligen ville jag skriva en enda jävla lista  över hur sjukdomen rör sig/inte rör sig och vad den rycker upp  och håller kvar över vad du bara ser och VET när du är sjuk över vad du går med där för att samhällsväggarna är så formade av att hålla isär sjukt, friskt- sjuka, friska att allt skulle falla och spira som något helt annat om det föll Eller att binda dem samman i en påhittad beroendeställning som också är sann men som är lögnaktigt sann för den sjuka tvingas se sig själv på ett sätt som den friska inte gör för den sjuka har inte alla mandat att också den vara på utsidan av saker * Jag skulle Jag skulle Jag skulle säga att det ombonade och det smutsiga går hand i hand  i min säng att omsorg och smuts kraschar  krasar byggs hand i hand och också ut ur hand bilderna svämmar över DET SITTER PÅ FLER PLATSER ÄN I  HANDEN The word  care  ...

Innan våren kommer helt och hållet måste du göra det här (baby)

Bild
Sjung en sång om den som inte är här. Skriv den medan du sjunger den.

Sången ska sjungas. Sjungs den inte finns den inte. Sången ska tysta resten av munnen.

Bild
0. (Alla dikter börjar med Kom till mig) (Alla händer börjar med Kom till mig) (Allt börjar med Försvinn) (Allt börjar med Stanna där) ( Allt börjar med Jag vill inte börja om) ( Allt slutar med Jag vill inte igen) (Allt fortsatte i Jag gör mitt bästa för att dela upp mig) ( Allt slutar med Återgå) (Allt slutar med Stanna inte/ kom tillbaka/ stanna där borta så att jag ser vad du håller på med/stanna där du inte kan uppfattas mer än som en kort vibration som snart går över) 1. Ok. Jaha. Oh ja. Yeahhe. Joo. Nej. Jaha, Ok, Yeahhe. Jiha. Tjoha. OK. 2. Först var jag inte av denna världen... Först imiterade jag den... Härmade det ni gjorde... Härmade alltihop... Skuggade er.. Dygnet runt... Men skriket var mitt skrik! Och ändlösheten var min egen och oändligheten i huden var min egen tills den huden: tog slut. Luften i portioner. Luften oproportionerligt ren. Sedan. Ju längre jag gick från er, ju längre mina steg, ju mer jag var en satellit som g...