Minns hur ni la era skador
Han hade en rund gul kudde som föreställde en skrattande gråtande emoji Han brukade ha den i sitt fönster så att den syntes ut mot gatan och hållplatsen Det låg på ett ställe jag passerade ofta, jag noterade kuddens rörelse genom olika dygn Jag frågade vad den skrattade och grät åt och han sa: mitt liv Vi skrattade Jag kände mig ansvarig ibland Han sa att han skulle göra saker med mig i sömnen som jag inte ville göra Jag skrattade för jag hade redan försökt med andra strategier mot hans upprepade ekon av döda frågor Det var inte roligt och jag skämdes för vad han fortsättande pressade mot mig och vad jag tog emot Hur den dialogen och de repetitionerna var en länk mellan oss Jag visste att han inte skulle komma åt mig i längden Eller visste jag det Jag visade mest det som alltid slinker ut Han såg kanske mer Vi tyckte om att släcka alla lampor utom tv:n Han blundade alltid mer än mig, arbetade alltid mer Att vara borta från er i tretton år och sen g...