Omsorgshänder

Reglerar mängden socker mitt barn får när vi åker tåg, jag lägger bitarna i hennes knä Mängden kärlek, flödar över Tre svärd i hjärtat Jag kan inte sluta inte stänga ute skiten

Det gjordes uppdelningar som inte kan upphävas i efterhand  Hjärtat går normalt sönder av det   Krafter som dem kan inte leva och sedan inte lämna spår Kan jag skära sönder luften där en tanke färdas för att riva det som dödar redan innan vi dör...?

Fyll din mun, fyll min mun, ta fatt på linjerna över HELA KROPPEN, gräns, Vad har vi skrivit på oss?, gräns, vad blir berättelserna om man lägger ihop dem?, gräns, alla de osårade armarna som räcker sina verktyg vidare, gräns, språk, och tecken, och hjärtan, nerver?, gräns, ärren börjar bli tio år gamla, gräns, hur blir en arm så åtråvärd, gräns, hur blir en arm allt jag vill ha, gräns, när får jag rida på den, på en gräns som jag glömmer är en gräns Kan inte leva av en dröm, äta den, trycka in den, sorg, gräns, död hud, firar din livsandande ande, måste intill mig, gräns, kan inte prata om det öppna såret, vänder mig till det slutna, gräns kommentarer på huden, vidriga, är det här ditt budskap verkligen, gräns, är det det här du vill säga, det du vill ha läkt, det som är logik, gräns, i ett samtalsrum med gränser, gräns, vi ska berätta mer för varandra, vi vet inte om vi kommer fram?, bara upprepning är sanning, bara upprepning är sanning, b...

Ibland kom hon och tog min hand Och jag fick en kopia av hennes tand Det är inte bara för att det rimmar som det är sant Det är allt * Vi sjöng för katterna Reparativ riktning, reparativ upprepning, reparativ riktning, vara tillräckligt frisk för att kunna ge den sjuka en hand, flera händer, vara tillräckligt frisk för ---- Det finns en tråd som håller ihop alla bokstäver Jag tappade den Inget kom ur mig och inget kom in Skrika rytmiskt och skrika mer Vi lämnade för många spår Vad gjorde de med dig? Varför kan du inte bara slappna av, vara som folk? Massa, massa, massa, folk Som ska förändras eller förändra Ett tag var det så mycket och nu är det ingenting Jag med tanden runt halsen Nu är det tusen nyanser av allting

Tvätta händerna ensam. Jag stannar hemma nu. Jag kan inte. Psykradikalismen som ett moln jag befinner mig i kanten av. Var är min skam när jag säger att den är allt jag har? Jag sa det. Och så- Sa jag till mig själv: jag har ingen mamma. Det finns väl alltid en mamma i orden. Sa du. Ett däggdjur. Hennes mjölk. Men han vägrade gå med på att människor är djur. Och vilka argument skulle jag förklara med. Språket igen, eller...Något annat...Likheten! Han sa: sköldpaddan blir gammal för att den tycker så mycket om att leva. Jag stod på tröskeln, hälften vakt och hälften mamma. Hälften privat och hälften avlönad. Vi gjorde armband ur Monster high-presenten. Varulvsband. Två metalllila trådar, tre vita, tre svarta. E. förklarar om flickan som åt så många tomater att hon blev vampyr. Flickan som kunde laga robotar genom att boxa till dem. Och hon som inte kan något men som är en varulv. E. läser sitt eget kort, och alla förundras. De andra föste undan maten och visade va...

Nostalgiska fot, ögonen tåras så som de vet att göra, skrivmaskinen som jag lånar, kroppen som jag lånar och är försenad med, kanske ett helt års försening. Böter som kommer att kosta. Men vad kostar inte? Du och jag har inget pris. Mina timmar med er har inget pris. Lön är inte samma sak som pris. Jag får inte fatt i dig. Barnet kladdar ner mina kläder och mig. Värdet. En gubbe skrev: I den materiella aktionen är kroppen som ett krossat ägg som blottar sin gula. Pappa lagar taket på bilens insida och pappa lagar mig. Läkaren är den vars namn inte finns på pappret. Läkaren är den med stenar i fickorna. Läkaren kan bara ge en kopp kaffe och lite blandat ur kylskåpet. Låt äggen tillhöra den som lägger dem. Jag vill  inte berätta mer om kontrollpedagogik