Omsorgshänder

Gråt inte i min keps Jag ska samla månsken där Kepsen är ett hål och ett hem och våra huvuden och händer söker sig till hålen och hemmen och utsmyckningarna Du vet den perfekta kepsen Som skyddar oss och som gör oss tydliga eller enade och ibland allt --------------------- Jag hittade en keps på marken när vi pratade i telefon och jag tog hem den och tvättade den och du bad om bilder på den som om den var min tutte Jag lät dig ärva min svarta keps med ett A på och sa Tänk på nåt du gillar som börjar på A och du sa Aras ------------------ Kepsarna som en lesbisk queer gruppförälskelse som sträcker sig över år och dunkar fram i återkommande vågor Du går runt i en keps med min parfym sprayad inuti som ett ömt skarpt brev jag inte kan få tillbaka ---------------- Kepsen fångar vinden och vinden fångar kepsen Månsken, solsken, hår Hjärnan och händerna kan inte förstå tomrum Fyller allt med något

A Vi satt under taket På bänken I regnet Med örhängen vi hade plockat från körsbärsträdet och hängt bakom öronen Hon visade hur tunneln vi tittade mot var en bokstav Hon sa bokstavens namn Hon skrev den med fingret på bordet i det repiga trät Det fortsatte regna Tunneln, hålet, regnet, bokstaven vi fyllde med betald respektive obetald tid B Det är såhär man tar avsked, minut för minut bland olika gårdar bland olika hyreshus, körsbärsträd och papperskorgar Sen lyfter man upp repet och ropar Hallå nu ska vi gå C Jag tog pennan och flaggorna och sa Hur många bokstäver är det i VÄLKOMMEN Hon sa Skriv HEJ DÅ Och häng det på vår dörr D Är det ett hus eller torg eller en kropp som ska bilda en plats för våra hejdå, våra aldrig mer, våras systematiska separationer, vår utveckling under hinder? Så fort nån rör vid dem insisterar jag på att de måste bli nåt monument eller transformeras till ett outplånligt material som inte kan köras bort, förblöda, rade...