Omsorgshänder

Du sa att hon börjat lägga sig ner på golvet. Att hon gråter som hon gjorde i början. Att hon är otröstlig. Ännu värre, att hon försvinner, inte reser sig från mattan. Du sa: deprimerad, känslig. Ett hål i golvet, en sänka. Att hon gråter när hon måste vänta på att få hjälp med att ta på sig sina stövlar. Gråter innan benen blivit blöta och innan frukten är slut. Det här är inte ett hem. Det här är inte en vårdcentral. Det här är inte ett sjukhus. Det här är inte en bank. Det här är inte ett hotell. Det här är inte en scen. Det här är inte en mottagning. Det här är inte strand. Det här är inte en bondgård. Det här är inte ett bibliotek. Det här är inte efterlivet. Det här är inte om natten. Det här är inte en utredning. Hon är en av alla och var och en mäter miljön med sina kroppsdelar, sina känslor, sina skor hemifrån, sin möjlighet eller omöjlighet att sitta i ring.  Och mäter med verktyg som vi som jobbar här inte känner. Alla som i nån grad försöker hantera henne här - med...

Det var när ni fortfarande levde tillsammans och ni hade en hund ni båda la era kinder och era olika stora händer emot Det var när ni hade en gemensam bil och när ni räddade mig genom att köra mig i bilen en nyårsnatt och hålla min hand uppför trapporna hem Det var när jag fortfarande hade kontakt med J Och natten efter pratade vi om natten innan Det var när jag sparade den vars namn jag glömts telefonnummer under namnet Player så att jag inte skulle frestas att glömma hur hon betedde sig Det var innan flera av barnen Det var innan, innan, innan

Ett arbete du kan utföra utan verktyg Ett arbete du kan utföra i tårar Ett arbete du kan utföra i sömnen Ett arbete du kan utföra svulten Ett arbete du kan utföra nedkissad Ett arbete du kan utföra sjuk Ett arbete du kan utföra utan lampor Ett arbete du kan utföra manisk Ett arbete du kan utföra naken Ett arbete du kan utföra utan anvisningar

Barnen satte mig i fängelse tre gånger idag För att ha sprayat hela världen Vad bra sa jag och frågade vad jag skrev Bla bla bla bloj sa dem På cykeln dit imorse kom jag på att jag ville parfymera ditt namn i urngravlunden Att jag ska bära den lilla flaskan över kyrkogården till din minnesplatta och spraya på den och se om det stannar kvar Santal #33 Att det inte bara är tårar eller svett och blod du ska ha Utan du ska ha ett annat sorts brev nu En gång på den kyrkogården var du 36 och jag var 8 Vi gick igenom den på väg någonstans Jag pekade på gravstenskanterna och sa: jag ska ha en sån vit duva på min grav när jag dör För den var så vacker och jag var en romantisk unge Och du sa: tyst, säg inte så, jag får ont i magen Jag kände greppet mellan våra händer Där var vi Här är vi Oavslutade

* Skillnaden på de här orden är det ingen som förstår Bara att det har med tid och pengar att göra och med handens rörelser i rummen Och handens grad av ensamhet eller samarbete Det stod tvåvingad sol på ett uppslag i Vårt dagliga bröd som jag läste innan jag somnade Och jag tyckte att det stod påtvingad sol Den skillnaden gjorde inte ont En liten motorsåg i plast som du älskade att leka med när du var mindre än nu Med eller utan bokstäver tryckta på Vi vred upp den och den gjorde sitt ljud Jag är utmattad och nedbrunnen av hur ord används som staket och hinder och gränsvakter och påskyndar dödlighet Systematiskt Talets gåva är det som avgör när man pratar med chefen Sa F idag innan hon gick ut ur huset upp mot kontoret *  Hör detta ihop Hör vi ihop Inom samma familj och språk och rum kodväxla för att nå åt allas håll Det är sånt som gör att jag slutat ringa mormor Det är en skärva av det Det gör för ont att ge bort och stänga ute allt s...

Vi är heltids-, deltids- delvis kvinnor som ger varandra mat Kvinnor som frågar Är du hungrig Som kramas på morgonen när passet börjar Som hjälper varann med läxorna Som skämtar nästan varje timma mellan utskällningar Som dokumenterar missförhållanden Som sviker varandra genom att inte kräva mer Inte skrika av förbannelser över att detta mellanrum har gått sönder och om vi inte höll ihop det skulle det inte existera Solidaritetsfälla Och den är mjuk, varm och sjuk

* Jag skrev till dig gång på gång Jag knackade på din vägg Jag talade med en eller flera döda Jag upprepade mig Såsom någon en gång försökt få tag på mig när jag aldrig svarade Dit kom jag själv * Kyrkogården är som ett sjukhus Stor, hemlik, bristande och på gränsen Med blommor som byts ut och förnyas Fast befriad från sladdar, sängar, handsprit * Mmm Möjligheten Längtan att krossa Bryta sönder sitt eget bröd Skära upp rutinerna i smulor Vara levande föda Nej Levande döda Ändå fortsätta * Varje dag är sökandet efter dig Och att hitta det du inte var i någon annan Intimiteten med främlingar: drömmens parfym är mycket större än sin hårda lilla flaska. Och lukten är dyrare än formen och glaset och namnet. Jag har sett så många hästar komma Nej Höstar Jag kan inte blunda den här gången heller