Flätor eller sorg eller värme

Hon sade sig veta, hon visste, hon hade en melodi till mig,
våra gemensamma ord hade sin melodi och jag tydde mig till den,
hon berättade, om kattungar, cigaretter och mitt lysande klot,
detta jag skulle få som betalning, för det som inte har ett pris

Hon sa hur du kommer att kontakta mig; genom rosor och extrapriser
när du är död, sa hon medan ljusen brann och det var jag
som pekade på hennes stjärnor och samlade dem och ville lite ha dem

Var börjar och slutar det, mellan,
inte en avgrund, en famn men utan direkt kontakt, luften, hamnen,
ett minne av hur föräldrar brygger vin och öl hemma för att det är billigt
hur det stinker om det
ett minne av att sorg fungerar som flätor, kommer i delar, blandas samman,
är svårt att manövrera i ensam
Också för oss utan något tillräckligt långt hår att fläta
Också alla våra fingrar som smakar och petar och får i sig näring
fram tills det att vi inte finns mer