Du är här, på kartan, nu

Lässtund vid 14.45 i en faktabok om månen, rymden,
USA och Sovjet var fiender och beslöt sig att kriga i rymden istället för på jorden.
JA det stod så. USA ville ha en människa i rymden innan 1970.
Det enda som kan hålla vissa barn stilla. Är berättelser om andras vandringar.
Du får vara en sol. Som lyser intill andra klot. Som glöder.

Jag censurerar delen om den deprimerade månastronauten. Hjärtat klarar inte att läsa det högt.
Han som inte fick vara med på frimärket. Som var SJUK i flera år på grund av det.

Censurerar sorgen så som alla vuxna försökte censurera sorgen från mig
och som de drack sorgen intill oss.

Drick drack druckit.

Jag är så törstig.

De så kallade frusna behoven. Jag orkar inte. Men det är så här.

Din hand är ett barns, min hand är din, barnets hand stöttar min axel.

Testosteron i början av något. Jag ville också kasta min kropp över hela rummet.
Jag vill kasta min kropp över er, med er, under er.

Vi behöver varandra. Vi behöver varandra. Vi behöver varandra.

DU MÅSTE KOMMA TILL DIG OCH DÅ SKA JAG KOMMA TILL DIG.

Från jobbet tar jag med mig tolv potatisar som ingen ville äta upp.

Alla koder som sitter i mina händer. Håret och ögonen. Små sår på allas händer.

Tiden förvandlar mig. Men att det som jag överlever genom också dödar mig. Dig.

Var är graven för de levande, de som är borta, de som ska försvinna?

Du är här, på kartan, nu.