Hålla på
Vi tog en buss, vi gick in på bibliotekets toalett för att ta på varann
Ljuset var starkt
Vi pressade varandra mot de gula väggarna
Jag minns inte, jag spelar upp sekvenser
Jag minns inte, jag berättar för mig och dig
Jag minns inte, det händer fortfarande
Vi är mitt i
*
Vi satt på golvet, med huvudena i varandras huvuden
Blundade och berättade
Berättade och blundade
Något dök upp och jag höll om det
Något dök upp och du höll om det
Grät och rev av mer papper från toarullen
Kunde inte sluta
Ögonen var mycket stilla
*
Såsom ett rum ekar en röst så ekar de kroppar som finns i rummet den rösten
Sammanblandning
Dricka gemensam saft
*
I spegeln hade vi två blickar och en röst
Vi hade hittat ett sätt att stå på, jag lite bakom, omslutande, enat
Mellan olika platser, vi tog med oss en kroppsform och fann den
igen och igen
Innanför, under, mellan, genom, över, i
Sen skrattet som inte heller kunde sluta
Hela tiden vid språkets gräns
*
Mitten av ett hjärta,
utspritt över tid och rum, imploderat, förtätat,
vidgat genom finger för finger, blick för blick,
ord för ord,
kraften av en mycket stark planet,
hormoner
och sött regn
*
Skorpionmammor
De tidiga hemmen
Som inte förklarade sitt mörker
Vårt nu var allt
Och genomkorsat av gamla blommor, döda och lysande
Klibbiga gåtor vi levt av och löst först i ensamhet och sen under stark kontakt
En och en halvtimme gick
Vi kröp ut
Det gjorde ont i skalet, försökte täcka över det med håret
men det blänkte eller glittrade och kunde inte döljas,
vad exakt skulle gömmas,
gav jag upp försöken vid nån punkt,
skämdes jag,
var det stolthet?
*
Grät på gatuköket
Höll varje föremål som det vore heligt
Gjorde klart korsordet
La oss mot varandra över gatorna, igen
*
Kylan gjorde våra munnar så mjuka
Dimman föll så pålitligt över ansiktena
Månen genomborrade torsdagen
Ville du skulle fortsätta se mig ändlöst från bussen när den lämnade hållplatsen
Ljuset var starkt
Vi pressade varandra mot de gula väggarna
Jag minns inte, jag spelar upp sekvenser
Jag minns inte, jag berättar för mig och dig
Jag minns inte, det händer fortfarande
Vi är mitt i
*
Vi satt på golvet, med huvudena i varandras huvuden
Blundade och berättade
Berättade och blundade
Något dök upp och jag höll om det
Något dök upp och du höll om det
Grät och rev av mer papper från toarullen
Kunde inte sluta
Ögonen var mycket stilla
*
Såsom ett rum ekar en röst så ekar de kroppar som finns i rummet den rösten
Sammanblandning
Dricka gemensam saft
*
I spegeln hade vi två blickar och en röst
Vi hade hittat ett sätt att stå på, jag lite bakom, omslutande, enat
Mellan olika platser, vi tog med oss en kroppsform och fann den
igen och igen
Innanför, under, mellan, genom, över, i
Sen skrattet som inte heller kunde sluta
Hela tiden vid språkets gräns
*
Mitten av ett hjärta,
utspritt över tid och rum, imploderat, förtätat,
vidgat genom finger för finger, blick för blick,
ord för ord,
kraften av en mycket stark planet,
hormoner
och sött regn
*
Skorpionmammor
De tidiga hemmen
Som inte förklarade sitt mörker
Vårt nu var allt
Och genomkorsat av gamla blommor, döda och lysande
Klibbiga gåtor vi levt av och löst först i ensamhet och sen under stark kontakt
En och en halvtimme gick
Vi kröp ut
Det gjorde ont i skalet, försökte täcka över det med håret
men det blänkte eller glittrade och kunde inte döljas,
vad exakt skulle gömmas,
gav jag upp försöken vid nån punkt,
skämdes jag,
var det stolthet?
*
Grät på gatuköket
Höll varje föremål som det vore heligt
Gjorde klart korsordet
La oss mot varandra över gatorna, igen
*
Kylan gjorde våra munnar så mjuka
Dimman föll så pålitligt över ansiktena
Månen genomborrade torsdagen
Ville du skulle fortsätta se mig ändlöst från bussen när den lämnade hållplatsen
Kommentarer
Skicka en kommentar